Vaknade i morse med flera olika meningar som fullständigt sög tag inuti och ville ut.  
Då jag rent praktiskt inte har möjligheten att skriva så som jag önskar ,både i tid men kanske främst att jag inte har en plats, så får det ju bli "småduttar" lite då och då, men denna dagen har verkligen fått lov att gå i skrivandets anda på olika sätt både med och utan "duttar".
Trodde jag va klar  för dagen då jag återigen tagit mig själv på allvar att skriva på min bok som hela tiden verkar ta ny form men icke, det bara fortsatte.
Trodde jag va klar efter att jag skrivit i den vackra lilla boken jag nyss fick o som alltid är med mig , i min handväska, vid min säng, i lådan i köket, tillochmed på toa, utifall att det vill komma nåt som vill ut.
Eller i den där lilla svarta som inte alls är svart utan fylld av tankar och inspirerande inlägg som jag tror skulle kunna passa i en tidning , en spalt! 
Trodde jag va färdigskriven när jag satte den sista punkten för dagen,enligt mig, i boken, där mina mer egna reflektioner tar form men inte ens då för där tog allt fart och nu sitter jag här med ett blogginlägg fast att jag inte bloggar längre, men saker verkar ta ny form över lag just nu,så varför inte bara följa med?
 Vad jag önskar förmedla Här&Nu till er som läser, är det som är mitt eget "tema" i livet just nu, det där som har varit så PÅ sedan 1 år tillbaka men nu börjar det integreras och ta mer form på nåt vis. Kanske därför jag vill dela här, både för att kanske kunna ge någon av er längtan, lusten , motivationen eller kanske en tro på att det är just Din tur nu...
Ta dig själv på allvar,det som är Du, det som du Längtar efter.
Kanske i din egen personlighet, egenskaper eller annat du gömt, glömt eller saknar.
Ta ditt liv på allvar! Det du kanske vill upptäcka eller göra.
 Vi har inte tiden framför oss, det är väl inte så svårt att se för någon av oss men likväl svårt att ta hand om och ta på allvar. Vi är alltför vana att leva på och vardagen tar ständigt med oss på sina både härliga,lite tyngre och praktiska göromål,plikterna.
Jag vet, tro mig! Se gärna på mig och ha mig som ett exempel på att man kan drömma och önska, vilja göra saker som själen och hjärtat fullständigt bara vill göra eller känna och  Ändå så får alldeles för mycket rädslor, om och men ta över,ta mig bort ifrån det som jag bara vill vara i och leva ut.
Det som är fantastiskt mitt i detta virrvarr,det är att Ju helare som människa jag blir, ju mindre skal jag behöver bära runt mig, skydd och försvar , desto Mer öppnar sig längtan och det självklara i att bara kliva  utanför den där förbaskade boxen, kliva ut och ta mig själv på allvar utan att vika av med blicken, utan att försvara saker som kanske känns osäkra  eller  tillochmed tvivelaktiga.Nuförtiden så gör det ingenting att jag bjuder på mig själv och ger ut av både styrkor och "svagheter".(kan ju ha med åldern att göra,hihi)
Pratar jag  i gåtor nu kanske,jag ler vid skärmen och känner mig  lyckligt lottad som kan sitta just här och nu  i den känslan  av frihet  att  kunna sätta ord på det  mesta.skönt!
Jag är inne i ett "flow" som tar med mig  oavsett jag  är redo eller ej, det  tar mig med utanför min egen trygghetsbox och jag kan verkligen inte värja mig  från att  ta stegen, ett efter  ett  i takt  med orden som jag  hör varje dag sedan Jennifer flyttat till London. 
Jag är KLAR men inte REDO! Med det vill jag avsluta inlägget.
Många gånger kan vi  känna ända inifrån och ut att vi är SÅ klara med situationer, beteenden, platser, jobb eller  relationer. Man  kan  vara så klar att det känns som att man står inklämd mot hörnet  i väggen och  oavsett den  känslan så är vi inte Redo iallafall och det är just DÄR som det  heter " JUST  DO IT" ,"OUT OF THE BOX " raring! kliv ut  i allafall, för annars så blir  syret först  lite sotat i  dina lungor för att mer och mer sota  ner tills du och  jag ger upp och inte orkar hålla upp vår egen längtan, lust och passion till saker i livet. 
Visst är det väl så att allt har sin tid? fast, näää, inte alls i just det där läget där det är dax. 
Som jag har hållit på i alla år med saker som jag lagt ner för att jag  inte trott att just jag  kan el har nåt  att tillföra.Det finns ju så många andra som gör samma saker som jag vill, men hallå!! skitsamma känner jag nu...jag vill göra det i allafall!! Det är ju jag och vad vill jag ge mina barn? vad vill jag ge de som rör sig nära mig varje dag och som finns med i mitt liv på olika vis eller  vad vill jag förmedla till de jag ännu inte mött eller de jag möter i morgon?? jo, jag vill skänka rättigheten att kliva fram , våga göra det  som skulle vara så härligt att vara eller leva o kanske göra.
Jag har varit  en oerhört trasig människa på grund av vad livet gav o satt mig i vilket kan låta  hårt men  det fina med allt är att under de senaste 10 åren har jag tagit alla tillfällen jag mäktat med och kunnat, alla tillfällen att utvecklas och bli hel och det har varit den mest fantastiska resa jag gjort.Och kanske är det just det som är grejjen, som en vän sa häromdagen, att det är själva resan som Är målet? ja, för mig är resan målet och när jag nu står vid målet på flera områden så känner jag att det är dax att våga ta nya kliv nu...starta en ny resa som kan få vara målet.
Vet att jag nyss skrev att jag ska avsluta, inte så bra på det just nu...vill ju bara skriva!  Innan jag avslutar nu så vill jag säga att
Ingen ska behöva ha varit med om det jag har, men Jag är den som står lycklig i att har erfarit allt det jag har, för om ni bara visste vad det gett mig tillbaka och vad jag har mycket tacksamhet, längtan ,Nyfikenhet, livslust och kärlek inuti som bara vill ut och fram, varje dag.
Med detta inlägg vill jag hälsa er välkomna att inom bara ett  par veckor länka in på min hemsida som är klar!!
 
 
I kärlek 
Marie