Då är det sista veckan som jag är tjänstledig på 100% för att BARA vara familjehem åt lilla prinsessan, tiden vi haft tillsammans känns alldeles för kort och jag skulle önskat i allafall 1 månad till att landa och vara i det enligt mig, NYA livet, nya familjen och nya förskolan och kunna ge henne heltid bara för att hon ska få känna att allt får vara som det är UTAN press och stress...visserligen ska jag bara in och jobba 50% men för henne blir det ju inte 20 tim/veckan utan ca 30 tim/veckan då jag mestadels åker buss till och från jobbet.
Klart att det känns förvirrande som "fostermamma" att behöva släppa henne och dela ansvaret med andra vuxna för jag vill ju vara den hon har mest tid tillsammans med och vi som familj vill ju att hon ska känna att vi har mest tid tillsammans där hon får bygga upp sin trygghet och oas så länge som hon ska bo och vara hos oss, är livrädd att hon inte ska känna att hon hör ihop och är en del av oss.
Klart att förskolan och pedagogerna är en viktig del av alla barns liv , jag är ju pedagog själv men i detta fallet känns det bara så viktigt att den lilla ska hinna bygga tilliten till mig och oss här hemma, skynda långsamt är  bra ord för det.
Jag själv ska ju börja att arbeta på en ny förskola, nytt jobb, ny chef, nya kollegor och en massa nya barn och föräldrar! Jag är ju "In Love" vad det gäller förändringar och utveckling så det ska bli riktigt härligt att sätta sin känsla, kompetens, inspiration och kraft på en ny plats...sen är det väl så att trots den glädje och bra känsla som jag kliver in i detta arbete med så är jag samtidigt inne i en process som heter : skapa en HELHET där hela jag och alla mina delar kan få utrymme.
Så det är en virvelvind som far runt inom mig där alla bitar ska falla på plats innan jag startar upp nu på måndag.
Reflektionstiden har jag därför gett liite mer utrymme denna veckan så att allt kring ökad tid för prinsessan på förskolan till min nya arbetssituation och även lite andra planer jag har ska få utrymme och plats i rätt tid.Mer säger jag inte nu men det jag kan säga är A och O i mitt liv som jag fick så bekräftat då jag va på Vårmötet för lite drygt 1 vecka sedan på slh( skandinaviska ledarhögskolan) ja jag va på en föreläsning som grep tag i mig fullständigt och bekräftade mig som person och mig i mina drömmar och mål. Hon som föreläste heter Janique Svedberg ( besök hennes hemsida på www.janiquesvedberg.com ) och jaa jag bara säger...Thank you Janique för den du är och det du gav mig, det har vattnat min tro och mitt självförtroende såpass att jag känner att det är dax nu att se till att bara göra sådant som känns meningsfullt och som ger någonting tillbaka i förlängningen.
Jag vill inte gå i graven med de sakerna som jag drömmer om att få göra pga att det redan finns så många proffs som gör samma sak! jag vill inte ha så dåliga ursäkter som att jag inte har tiden eller utrymmet eller kanske tillochmed skyller på att jag inte vågar....för HUR ska jag komma någon vart om jag styrs runt av hinder hela tiden, om jag styrs runt av konstiga osanningar som bara luktar bekvämlighet för det kan visst det vara en del i allt, att det krävs en viss disciplin och tiiid som jag kanske vill ha i tv:soffan el så och DÄR har jag själv ett val som jag egentligen inte alls tycker känns speciellt svårt att fatta.
Sen är det ju så att även fast det finns sånna som redan gör "mina" grejjer superproffsigt så kan ju aldrig någon annan göra dom på mitt sätt för så är det ju alltid med oss alla , det är bara du och jag som kan göra eller vara vårat bästa jag på vårat egna unika sätt! Däremot kan vi se till att möta eller omge oss av sånna som får oss att bli vårt bättre jag och där kände ju jag att Janique fick mig att bli mitt bättre jag fast jag bara va på hennes föreläsning. Men vänta ni för tids nog så ska jag gå hennes utbildning, Recovery coach, som jag kan koppla ihop med coachutbildningen jag gått på Slh!!
Ni som läser min blogg i bland vet ju att nyligen skrev jag om vikten av att omge sig med bra speglar...märker ni att temat fortsätter här med och jag är ett sånt där lyckligt maskrosbarn som har haft och verkar fortfarande ha fått förmånen att möta personer som är riktigt bra speglar.
Har fått 2  jobbiga törnar denna veckan som gått men tack vare bra input på "måbrakontot" genom olika personer senaste tiden så behöver inte det ta ner mig eller ens äta upp mig. Jag är stolt över mig själv, över min bakgrund som fått mig att se på livet och på människan på det sättet som jag gör. Tacksam att känna mig hungrig och hoppfull över att jag har något att tillföra de jag möter och även ta emot såklart.
Känner väl bara att det är av vikt att inte forsera eller pressa fram saker men i en balans av att ha tydliga klara mål så att inte tiden rinner som sanden mellan fingrarna och för att återkoppla till det där citatet som Janique hade på sin powerpoint som jag tog direkt för den känns så A o O som jag skrev:
 Vi väljer själva hur vi vill se på saker oavsett att det kanske inte KÄNNS helt 100 som jag nu gör i brytet av att från att ha varit hemma på heltid i min nya roll som familjehemsmamma till att börja jobba halvtid och skapa det jag vill med mina mål och drömmar.
Det är en såå speciell tid som ligger framför , ett helt oskrivet blad och jag väljer att se till att välja en god och bra attityd till det som händer nu för då vert jag att den känslan kommer jag att förmedla till hela min familj och lillprinsessan och mina nya kollegor o barn samt i det andra jag ska göra. woow va skitbra den där texten är!!
ska fasen skriva upp en på badrumsspegeln eller på ytterdörren för att den ska integreras riktigt ordentligt!!
Ha, där satt den.
Här kommer ett litet kollage på senaste veckan här hemma, ja jag har inte varit så flitig med kameran som jag brukar men det är i allefall något.
Har varit ute och blåst såpbubblor flera gånger och lekt i parken m lillan. asså  bubblor är väl bara sååå fina!
Har ju faktiskt en dold talang...älskar att göra små blomsterarrangemang som jag kan ha här hemma m små stenar, ljus eller grejjer i, skitkul och man blir riktigt glad av att mötas av ett fint litet arrangeman när man kommer hem eller på kvällen när lugnet har kagt sig lite....gjorde ett hem till oss och ett till Rebecca och oscar som jag inte tog kort på men det blev riktigt mysigt tycker jag själv ...haha ingen jante här inte!!
Innan jag avslutar så vill jag bara höja en kille som är min stjärna...min älskade Jonathan som har tagit sin roll som "storebror" så fint och bra. Han är verkligen världens goaste son, kille ,lillebror och storebror...
Han är en så fin person , önskar att alla hade en Jonathan runt sig!
 
Viktigt att ej förglömma innan jag postar detta blogginlägg är att igår morse vaknade en liten tjej och va mycket bestämd med att hon visst det ska sluta med nappen nu och lämna den på leksaksaffären och få en barndator av tanten i kassan. Vi pratade igenom vad det innebär och hon höll bestämt fast vid sitt beslut...kvällen kom och det va dax att sova utan nappen. Nemas problemas vid läggning, sov aningen oroligare i natt men utan att vara lessen eller ångra sig. Stolt vaknade hon i morse och tog fram sin prinsessabarndator och skulle göra läxor på den.
Bytte dessa mot
 
Denna fiiina såklart rosa dator som man kan lära sig räkna, skriva och massa annat på! Håller tummarna att hon ska klara detta nu för guuu va skönt att slippa napparna som försvinner i sängen på natten och skapar oro. Hon har valt många nallar att sova hos henne på natten i stället och största nellen,hehe MIG brukar hon ropa på runt 03.00 tiden så hon har ordnat det bra runt sig i sin säng på natten tycker jag lilla gosungen.
Avslutar med Janiques citat igen här!
 /Caztis
 
 
 
 

 

Kommentera

Publiceras ej