Då är det sista veckan som jag är tjänstledig på 100% för att BARA vara familjehem åt lilla prinsessan, tiden vi haft tillsammans känns alldeles för kort och jag skulle önskat i allafall 1 månad till att landa och vara i det enligt mig, NYA livet, nya familjen och nya förskolan och kunna ge henne heltid bara för att hon ska få känna att allt får vara som det är UTAN press och stress...visserligen ska jag bara in och jobba 50% men för henne blir det ju inte 20 tim/veckan utan ca 30 tim/veckan då jag mestadels åker buss till och från jobbet.
Klart att det känns förvirrande som "fostermamma" att behöva släppa henne och dela ansvaret med andra vuxna för jag vill ju vara den hon har mest tid tillsammans med och vi som familj vill ju att hon ska känna att vi har mest tid tillsammans där hon får bygga upp sin trygghet och oas så länge som hon ska bo och vara hos oss, är livrädd att hon inte ska känna att hon hör ihop och är en del av oss.
Klart att förskolan och pedagogerna är en viktig del av alla barns liv , jag är ju pedagog själv men i detta fallet känns det bara så viktigt att den lilla ska hinna bygga tilliten till mig och oss här hemma, skynda långsamt är  bra ord för det.
Jag själv ska ju börja att arbeta på en ny förskola, nytt jobb, ny chef, nya kollegor och en massa nya barn och föräldrar! Jag är ju "In Love" vad det gäller förändringar och utveckling så det ska bli riktigt härligt att sätta sin känsla, kompetens, inspiration och kraft på en ny plats...sen är det väl så att trots den glädje och bra känsla som jag kliver in i detta arbete med så är jag samtidigt inne i en process som heter : skapa en HELHET där hela jag och alla mina delar kan få utrymme.
Så det är en virvelvind som far runt inom mig där alla bitar ska falla på plats innan jag startar upp nu på måndag.
Reflektionstiden har jag därför gett liite mer utrymme denna veckan så att allt kring ökad tid för prinsessan på förskolan till min nya arbetssituation och även lite andra planer jag har ska få utrymme och plats i rätt tid.Mer säger jag inte nu men det jag kan säga är A och O i mitt liv som jag fick så bekräftat då jag va på Vårmötet för lite drygt 1 vecka sedan på slh( skandinaviska ledarhögskolan) ja jag va på en föreläsning som grep tag i mig fullständigt och bekräftade mig som person och mig i mina drömmar och mål. Hon som föreläste heter Janique Svedberg ( besök hennes hemsida på www.janiquesvedberg.com ) och jaa jag bara säger...Thank you Janique för den du är och det du gav mig, det har vattnat min tro och mitt självförtroende såpass att jag känner att det är dax nu att se till att bara göra sådant som känns meningsfullt och som ger någonting tillbaka i förlängningen.
Jag vill inte gå i graven med de sakerna som jag drömmer om att få göra pga att det redan finns så många proffs som gör samma sak! jag vill inte ha så dåliga ursäkter som att jag inte har tiden eller utrymmet eller kanske tillochmed skyller på att jag inte vågar....för HUR ska jag komma någon vart om jag styrs runt av hinder hela tiden, om jag styrs runt av konstiga osanningar som bara luktar bekvämlighet för det kan visst det vara en del i allt, att det krävs en viss disciplin och tiiid som jag kanske vill ha i tv:soffan el så och DÄR har jag själv ett val som jag egentligen inte alls tycker känns speciellt svårt att fatta.
Sen är det ju så att även fast det finns sånna som redan gör "mina" grejjer superproffsigt så kan ju aldrig någon annan göra dom på mitt sätt för så är det ju alltid med oss alla , det är bara du och jag som kan göra eller vara vårat bästa jag på vårat egna unika sätt! Däremot kan vi se till att möta eller omge oss av sånna som får oss att bli vårt bättre jag och där kände ju jag att Janique fick mig att bli mitt bättre jag fast jag bara va på hennes föreläsning. Men vänta ni för tids nog så ska jag gå hennes utbildning, Recovery coach, som jag kan koppla ihop med coachutbildningen jag gått på Slh!!
Ni som läser min blogg i bland vet ju att nyligen skrev jag om vikten av att omge sig med bra speglar...märker ni att temat fortsätter här med och jag är ett sånt där lyckligt maskrosbarn som har haft och verkar fortfarande ha fått förmånen att möta personer som är riktigt bra speglar.
Har fått 2  jobbiga törnar denna veckan som gått men tack vare bra input på "måbrakontot" genom olika personer senaste tiden så behöver inte det ta ner mig eller ens äta upp mig. Jag är stolt över mig själv, över min bakgrund som fått mig att se på livet och på människan på det sättet som jag gör. Tacksam att känna mig hungrig och hoppfull över att jag har något att tillföra de jag möter och även ta emot såklart.
Känner väl bara att det är av vikt att inte forsera eller pressa fram saker men i en balans av att ha tydliga klara mål så att inte tiden rinner som sanden mellan fingrarna och för att återkoppla till det där citatet som Janique hade på sin powerpoint som jag tog direkt för den känns så A o O som jag skrev:
 Vi väljer själva hur vi vill se på saker oavsett att det kanske inte KÄNNS helt 100 som jag nu gör i brytet av att från att ha varit hemma på heltid i min nya roll som familjehemsmamma till att börja jobba halvtid och skapa det jag vill med mina mål och drömmar.
Det är en såå speciell tid som ligger framför , ett helt oskrivet blad och jag väljer att se till att välja en god och bra attityd till det som händer nu för då vert jag att den känslan kommer jag att förmedla till hela min familj och lillprinsessan och mina nya kollegor o barn samt i det andra jag ska göra. woow va skitbra den där texten är!!
ska fasen skriva upp en på badrumsspegeln eller på ytterdörren för att den ska integreras riktigt ordentligt!!
Ha, där satt den.
Här kommer ett litet kollage på senaste veckan här hemma, ja jag har inte varit så flitig med kameran som jag brukar men det är i allefall något.
Har varit ute och blåst såpbubblor flera gånger och lekt i parken m lillan. asså  bubblor är väl bara sååå fina!
Har ju faktiskt en dold talang...älskar att göra små blomsterarrangemang som jag kan ha här hemma m små stenar, ljus eller grejjer i, skitkul och man blir riktigt glad av att mötas av ett fint litet arrangeman när man kommer hem eller på kvällen när lugnet har kagt sig lite....gjorde ett hem till oss och ett till Rebecca och oscar som jag inte tog kort på men det blev riktigt mysigt tycker jag själv ...haha ingen jante här inte!!
Innan jag avslutar så vill jag bara höja en kille som är min stjärna...min älskade Jonathan som har tagit sin roll som "storebror" så fint och bra. Han är verkligen världens goaste son, kille ,lillebror och storebror...
Han är en så fin person , önskar att alla hade en Jonathan runt sig!
 
Viktigt att ej förglömma innan jag postar detta blogginlägg är att igår morse vaknade en liten tjej och va mycket bestämd med att hon visst det ska sluta med nappen nu och lämna den på leksaksaffären och få en barndator av tanten i kassan. Vi pratade igenom vad det innebär och hon höll bestämt fast vid sitt beslut...kvällen kom och det va dax att sova utan nappen. Nemas problemas vid läggning, sov aningen oroligare i natt men utan att vara lessen eller ångra sig. Stolt vaknade hon i morse och tog fram sin prinsessabarndator och skulle göra läxor på den.
Bytte dessa mot
 
Denna fiiina såklart rosa dator som man kan lära sig räkna, skriva och massa annat på! Håller tummarna att hon ska klara detta nu för guuu va skönt att slippa napparna som försvinner i sängen på natten och skapar oro. Hon har valt många nallar att sova hos henne på natten i stället och största nellen,hehe MIG brukar hon ropa på runt 03.00 tiden så hon har ordnat det bra runt sig i sin säng på natten tycker jag lilla gosungen.
Avslutar med Janiques citat igen här!
 /Caztis
 
 
 
 

 
Hur många av oss önskar inte att vi skulle se det som är det finaste och bästa av oss i speglarna som vi speglar oss i på morronen när vi fixar till oss lite, på dagen då vi råkar gå förbi en spegel eller när vi provar kläder, skor smink eller annat?
Lyssnade på en podcast m Hanna och Amanda där de pratade om hur speglar verkloigen kan stärka en i att se det där som man själv inte gillar på el med sin kropp eller sitt fejjs. Ljuset kan ställa till en hel del när man kollar sig i en spegel, ja, ta exempelvis frisörspegeln...klockrent sist då jag hade (tyckte jag) sminkat i ordning mig lite och shejpat upp fejjset lite, tills jag satte mig i frisörstolen och i det fantastiska skenet av lampor som visade inte bara mig utan heela världen alla de nya rynkorna under ögona?? VA!!!! vart kom dom ifrån nu då, över ett par timmar bara?? HUR är det möjligt att dom sitter i MITT ansikte och bara skrattar åt mig. Jag som inte ens tycker att linjer under ögona är så farligt utan kan se ganska charmigt ut ända till som nu sitter i MITT ansikte??!!
skrattar lite här bakom skärmen för jag ska straxt återkoppla just till vad spegeln berättar och hur vi kan se varandra som speglar, vilket jag nu direkt vill komma till eftersom jag blir så ivrig,haha skulle kanske starta en podcast för mig själv och babbla min blogg i stället,ja roligast skulle ju jag ha i allafall!
Nåja, min kära Rebecca va hemma här igår och vi hade lite mysdag och åt go sallad tillsammans och hon skulle dessutom klippa sin långhåriga lillebror som hon nu insett blivit tonåring,ojoj...
Hon klippte honom och sen såklart ville lillprinsessan få sitt hår klippt lite med av Rebecca. Jaha så blev det min tur och jag hade verkligen en såndär "Fuldag" ni vet ...usch, vill inte se åbäket i spegeln eller ens prata om det men nu va det så lägligt att få håret klippt och Rebecca slösade sina varma fina ord om sin mamma, fast jag hade illröd näsa av allt snytande jag hållt med den senaste snart vecken. Linjerna under ögona ska vi inte prata om eftersom jag sovit så lite senaste tiden men visst...Jag blev superfin i håret och kände mig genast lite gladare och sen så va det dax för den obligatoriska ögonbrynsplockningen som fick mig att återkoppla till detta med speglar.
Rebecca plockade ögonbryna så mina rynkor blev mindre helt enkelt och jag ser både piggare och gladare ut fast att det är exakt samma fejjs som jag såg i spegeln nyss?!
Jag tror att DELS är det såklart de där små knepen som gör att man lurar sig lite och lyfter fram det som är bättre i ansiktet o kroppen men sen är det så självklart och klockrent att det är av vikt vilka människor vi har runt oss, vilka personer vi omger oss med som vi speglar oss i och hämtar "Boost" ifrån.
Hur pratar de du har runt dig? vad får den eller de dig att känna dig?...glad, ful, dum i huvudet, liten, stark, fantastisk, underbar och hur duglig som helst?
Det där är oerhört viktigt att ha koll på för både du och jag blir vansinnigt påverkade mentalt och hur vi ser på oss beroende på vem vi har omkring oss och speglar oss i.
Rebecca fick mig att känna mig jättesnygg och pigg igår bara genom att ösa lite ur sitt goa hjärta i sin syn på mig som mamma, familjehemsmamma, som kvinna och bara att hon tycker att jag är så vacker....fatta att va i den miljön en stund, då kunde jag se hur mina rynkor nästan försvann och det jag såg i spegeln va rätt bra faktiskt o med ett leende på läpparna dessutom.
Tror som Hannah och Amanda, att det rent praktiskt också är viktigt att ha snyggspeglar hemma hos sig som förstärker det som man gillar på sin kropp och sen ta ner eller bort de där speglarna som fångar det som får en att tvinmgas banta lite, eller ändra lite och hur man än gör så blir det inte bättre. Känslan är av vikt och den kan vi så lätt skapa oss en skitbra sån med hjälp av rätt speglar och bra medmänniskor.
Jag speglade mig förresten i det där programmet med Glada Huddikgänget, Trollkarlen från oz...
asså hon Ida tog priset igår när hon fullständigt "nockade" mig med en klockren scen från inspelningen av resan till teatern o rollen hon skulle spela.
Jättenervös och tog sin mentor till hjälp som också har en funktionsnedsättning. Bästa Teamet säger jag och så simpelt vårt liv skulle kunna vara. Ida bad sin mentor om råd för att kunna släppa det nervösa innan hon går in på scenen och hon va så nervös av att bara prata om det m sin mentor och hennes mentor svarar såhär ungefär: Innan du går in på scenen, andas djupa andetag, 3 stycken och sen släpp nervöset!!
Ida svarade: jaha , då gör jag så.
Så plättlätt va det och dessa simpla tips blir inte krångligare än just så, och lilla Ida va supernöjd med rådet och tog det med sig. Om ni inte följt denna programserie på  tv 4 så GÖR det med just "spegeltanken" i ditt sinne.

och bästa Ida:
(Bilder hämtade från google)
 
Se hur de stöttar varann, hur okomplicerat och lätt det är fast att man kan vara både lessen, besviken och arg...Dessa människor är så socialt kompetenta och visar oss andra krångelpettrar hur vägen kan se ut, hur mycket onödigt jox vi kan slippa undan bara genom att ha bra speglar kring oss, hur vi kan påverka varandra att se och lyfta det bästa hos varandra och det fantastiska med etta är ju detta att ju mer man klarar av att ge andra av sina goda tankar och generösa komplimanger eller boost , desto bättre och gladare mår man ju själv.
Jag har rensat bort lite onödiga speglar i mitt liv och skaffat ett par nya bra och jag ska bli bättre att titta mig i dom speglarna istället för i dom som får mig att se mig på ett dumt och onödigt sätt!
Så min maning till er alla: VÄLJ RÄTT SPEGLAR!!
Stor kram idag!
Marie Caztis
Hej igen! Har inte hunnit med att blogga under ett tag nu, det har varit magsjuka och annat helt enkelt som upptagit tiden.
Jag har under en period varit väldigt  reflekterande över en sak som jag tror är en av dom viktigaste sakerna i livet helt enkelt och den ställer saker på sin spets för mig och som dessutom alltid är återkommande och som får mig att sortera lite inuti, nämligen detta: 
Att ALLTID 24/7 vara trogen mig själv! Vara trogen mina mål och drömmar,vara trogen mina värderingar och min egen person. Vad jag menar är, går jag rakt mot det jag vill eller tummar jag på mig själv för att anpassa mig eller för att jag inte tar mig själv på allvar. tummar jag på mig själv för att följa mallen eller det som förväntas i jobb och relationer, i livet.
Ända sedan vi gick in i uppdraget som familjehem och sedan hon flyttade hem till oss för ca 3 månader sedan lilla prinsessan så har saker "möblerats om" inuti mig och jag vill verkligen inte jobba mer med sådant som inte ger mig en mening. Jag vill kunna vara och ge allt jag har på en arbetsplats där jag inte bromsas eller måsta strama åt min person eller mina bästa sidor. 
( Jonathan och lillan busgosar)
Jag har ju alltid varit en pippi långstrump som gått min egen väg på det viset att jag alltid velat koppla ihop min bakgrund, mitt inre cv  med den kompetens jag tagit mig , mitt yttre cv....av den enkla anledningen att jag vill att alla upplevelser, livssituationer, trauman jag levt i ska kunna ge och göra någonting för andra nu när jag lever ett liv som vel människa. Jag tror inte att något av det jag varit utsatt för av trauman har funnits en endaste mening med men jag är övertygad om att jag numera kan använda mig av vartendaste ögonblick för andra och skapa en mening för andra med min enorma resa. Jag har alltid velat leva efter det måttot att vara trogen mig själv i stort som smått. Och ärligt så har nog det yttre varit svårast att följa, klädstil , inte längre men det har varit svårast för jag har inte varit tuff nog i de sammanhang jag levt i att stå upp för den delen, usch vad det har tagit tid ....
Jag har haft en så stor förmån och lycka i livet att ofta stöta på personer på olika sätt som gett mig redskap eller bara inspiration och påminnelser om att alltid vara trogen mig själv på alla alla plan.  Jag har ett par stycken och några  av dom är sånna där som alltid dyker upp eller som jag kan prata med om just detta fast på olika sätt. 
Det är Elene Uneståhl som är en av mina närmsta vänner och bästa lärare i mental träning och personlig utveckling! DÄR har vi krutpaketet som lever troget sig själv.
 
Sen har jag ju Kishti Tomita som länge har varit en av de som jag kan kalla påminnare om att vara trogen min person och mitt hjärta. Hon ger mig ofta rätt ord i rätt tid.Så tacksam över vår kontakt
 
Båda dessa och många med dom har startat sina egna företag och jobbat sig fram till det som dom vill vara och arbeta med...visst har de sina saker som de säkerligen arbetar med att komma längre i som vem som helst men bara just det att de GJORDE DET!!
Känner bara att jag själv är inne i det där att alltid vara mig själv trogen i ALLT och våga stå upp för det som är rätt enligt min värdering och syn och intuition. stå med fötterna stadigt på marken och gå med ärliga, äkta steg varje dag i det livet jag har och lever.
Ett par punkter har jag satt upp för mig själv som är A & O varje dag just nu och de ser ut såhär:
Stå upp för det som är min kärna inuti, det som utgår från mig och mitt hjärta istället för utifrån vad jag ser eller tror att andra tänker och förväntar sig, eller har ideer om.
Endast göra det som GER energi tillbaka och inte det som TAR energin ifrån mig.
Göra sådant som visar och ger uttryck för vem jag innerst inne ÄR, istället för att jag ska försöka  passa in i någon roll eller i något sammanhang som inte är jag.
Alla har vi våra rädslor, "demoner" & spöken att arbeta med eller rensa ut ur våra liv...och det är ju så sant att : i LJUSET så SPRICKER alla spöken! de trivs ju inte i ljuset så jag har en tes om att det är bättre att våga vara avskalad och ärlig med saker och stå upp för det än att gömma sig för då blir man bara hindrad i att komma framåt.
 Mycket djupheter i detta inre va? ja, det är ju så det blivit nu med denna lilla prinsessa som flyttat hem till oss....hon har skapat mersmak av denna ingrediens att vara trogen mig själv.
Samtidigt så rullar livet på här hemma och det händer saker varje dag, lite bilder från tysta bloggtiden nu då:
 Härliga dagar o kvällar...Marie Fredriksson levererade så man teg och blev helt påfylld av energi och massa kärlek till livet! fantastiskt bra!!

.Vi har hjälpt Rebecca att flyttstäda och även matat "andorna" som lillan säger, söööt!

En vardag med Mia o Klara är ju livet altså...appen heter "Rollon" och jag skrattar ihjäl mig nästan varje avsnitt!! Kolla in mina skooor som kommit m posten, älskar paket...och dessa skor kan jag knappt vänta med att användaoch glida runt med i vårsolen, snacka att småsaker kan lyfta och förgylla! Nu är det dax att ta tag i livet här hemma, men det va så skönt att få skriva lite igen, har saknat det men ibland är jag så i olika processer och reflektioner som måsta ta plats innan jag delar dom- jag vill ju kunna ge dig som läser inspiration eller en eftertanke med det jag skriver. Kanske en uppmuntran eller bara en skön känsla i kroppen. Tack för denna gång! Jonathan är hemma med feber och genomförkyld och vi ska väl se till att få i oss något ätbart här. Tänkte göra playdoo deg idag m lillan....rosa med glitter i- woooow!!! det blir grejjer det.

Kramkram: Caztis