Halloj i solen! 
Ja idag blir det nog lite blandgodis här på bloggen, men det är ju goadt också så jag starar väl upp med 
 en egobild, Rececca tog den igårkväll när hon va hemma.så mysigt vi hade det....
Först möttes vi upp på stan och handlade lite och tog en fika. 
Sen åkte vi hemåt och lagade tacos och pratade runt bordet,vi alla va hemma förutom våran goa Jennifer som vi ska hämta i Göteborg i morron Thomas och jag. 
Jag fick även mitt sommarslitna hår klippt och det bästa...mina kaosögonbryn fick sig en boost, hm! Har lovat att inte röra dom men när de börjar likna mc Donalds M:et så får jag frispel. Nu är de fixade i allafall. 
Lite gos med buskissen hann hon såklart med också❤️
Älskar de där stunderna när jag är med barnen var och en för sig själva eller tillsammans allihop. 
Det är ju inte så ofta längre att vi är tillsamans alla då vi har olika tider, ledighet och inplanerade saker. Desto mysigare när man ses. Mina barn är de allra närmsta i mitt liv. Vi har gått igenom många saker i både glädje och smärta. Min "mission" som mamma har alltid varit att vara äkta, ärlig och prata öppet med barnen o då utefter deras åldrar och mognad, på deras språk helt enkelt. Att skapa trygghet och tillit innebär enligt mitt sätt att förhålla mig.Att kunna vara en vuxen person med känslan och tanken utifrån barnens perspektiv, med förståelse och ett sätt som är äkta. Vara sig själv.Närvarande när man väl har och tar tiden med dom.
Som vuxen ska jag kunna ha fel, be om ursäkt och låta barnens frågor vara ok och även besvaras utifrån ett sätt som barn förstår. 
Har jag då alltid kunnat detta själv? Vara sån som jag numera är I relation till mina egna och andras barn? 
Verkligen inte och jag menar inte heller att man ska behöva leva upp till nån viss norm , det kan ju se uppspaltat ut med fina ord,men det är jag inte alls ute efter. Jag har inte alltid haft mig själv som en trygghet i den bemärkelsen att min självkänsla OCH mitt självförtroende har varit i botten helt. 
Min resa hit har varit allt från apjobbig, härlig, smärtsam  och fylld av ångest MEN under hela min resa har jag haft som ledsagare att alltid vara så äkta och nära mina barn som jag kan. 
Idag är de 20, 18 & 12 år (å herregud hur gammal är jag inte då! ) vår relation till varann är blandad av allt som en relation kan och de vet att jag aldrig ger upp i saker och alltid står kvar. Vad de ger mig kan jag knappt beskriva för bättre livscoacher, boostare, barn och vänner kan en mamma inte ha, och det bästa är att de är ärliga om de ser el tycker att jag resonerar el bara är fel så säger dom det, eller ställer frågor i hur jag tänker. Ingen lätt match men ack så bra...jag får tillbaka det jag själv ger verkar det som, både ris och ros. Och det härligaste i den processen vi står i nu med väntan på at få ta emot någon annans barn i vår familj, som fosterbarn , det är att utrymmet finns i alla mina barns hjärtan och liv att ge en annan mammas och pappas barn samma saker och värme som de själva har för varann i sina syskonrelationer. 
Det har tagit tid och det har varit hårda turer i mitt liv att få en självkänsla och ett självförtroende och tillit till andra men när resultaten kommer i olika former som tex min relation till min egen mamma....då är det helt plötsligt slut på orden. Eller rättare sagt, dom håller på att formas i ett nästkommande inlägg, måste bara godkännas av henne först. 
Nog om djupheter nu,  Jag har ju lite fler bilder att visa då mamma och Kjell dök upp här i Örebro förra måndagen och bara fanns här....en hel vecka dessutom, det va en riktig present det kan ma säga. Att komma hem till nyatädat hus, färdiglagad mat, nyklippt gräsmatta och en kopp kaffe, bara deras värme och omtanke va så skön att komma hem till .....vi avslutade veckan såhär 
Kräftor, västerbottenpaj och vitlöksbröd!massa babbel och skratt. 
Så tacksam att få tillbaka relationen till min fantastiska mor som jag verkligen Älskar!
Just sjutton ja!! Skulle ju berätta att jag finns på instagram med ju
 
 Så besök mig där om ni har lust! 
Kram idag från/Caztis 
 
 

Kommentera

Publiceras ej