Gottenmorgen allé froinde! Söndagssol och avslut på ytterligare en helg.En mycket spännande vecka ligger framför med annorlunda innehåll som jag kommer dela allteftersom veckan flyter på.
veckan som gått har jag varit lite mer layed back av olika anledningar och det har funnits två teman eller ämnen som varit i rullning inuti. Det ena är att vara trogen sig själv, sin intuition, magkänsla oavsett vad det krävs. Samt det jag nu tänkte lyfta lite: 
Temat denna söndag är ju ett ämne jag har haft flera ggr tidigare .Vi påverkas så mycket av hur saker runtomkring oss ser ut och vad vi tar in i våra sinnen liksom så ämnet tycker jag är lika aktuellt varje dag, i allafall om man vill påverkas och påverka andra på ett positivt och utvecklande sätt. Jag pratar då klart om förebilder! Att ha sina förebilder i syfte att utvecklas , hålla sig öppen, må gott, inspireras, drivas framåt, skapa motivation , nå sina eventuella mål mm. 
Jag har under mina medvetna år, de senaste åren valt mina förebilder med omsorg och det är allt ifrån kända ansikten vi ser i tv rutan till något barn på min förskola eller någon jag ser i affären.....ja , jag är av den sorten som har både förebilder som är kanske mer långvariga men också nån för dagen då jag insett att det är så härligt att se vad livet har att säga genom varje dag...hm , risken för att djupisulla har tagit plats nu så säger jag bara "let her go bananas"en stund nu, hon kan ju ha en poäng i sitt djup här idag" 
som ni säkert listat ut under mina senaste blogginlägg så står jag i ett par vägskäl och behöver verkligen uppåtpuffa mig själv för att stå ut med att vara i detta mellanläge rent yrkesmässigt. 
härliga bra förebilder betyder så mycket för mig nu.
här är några av dom som får mig att lita till processen och som får mig att vilja utmana mig själv i att ta tag i de drömmar jag har framåt. Några av dom som ger mig input just nu förutom min fantastiska lilla familj här hemma, mina syskon och min stjärnfamilj är
 Trinny & susannah stylar om sverige(just nu kändisar) 
De är avskalade , har humor mitt i allvaret, det är framåt och kärleksfulla. 
Laila Bagge Wahlgren, en så driftig kvinna med humor och ett mått av allt, läser hennes blogg och där bjuder hon påbåde styrkor och sårbarheter. Samt att kunna konsten att kombinera sin karriär med att vara mamma. 
Caroline af Ugglas, härliga bästa männska, hon har ju " det där" och tar sig allt som oftast utanför boxen i sin stil framförallt...hon är ett konstverk hela hon, spännande bara. 
Mina bästa  som jag lyssnar på varje fredag eller så sparar jag fredagspodden i flera veckor och lyssnar på varje dag under en hel vecka. Hannah och Amanda! 
Dom är ju one of a kind, som att man lär känna dom....de tar upp alla möjliga ämnen med helt ärliga tankar och samtal kring det som de pratar om. Jag skrattar, gråter, får värsta idéerna och liknelser/metaforer som ger mig så mycket och dessa personer är ju bara ett par av de som berör mitt liv just nu, jag har många i min närhet som är förebilder på olika sätt men valde att plocka ut dessa för de är frontfigurer/kända ansikten.
De har nåt allihop som jag själv strävar efter att ha som en röd tråd inuti och i mitt liv. 
- Enkelheten
- Driftigheten
- vara äkta 
- Mod att gå dit jag vill i livet
- kärleksfull mm
ja, det är ju detta med förebilder som jag ser det, en viktig ingrediens att kunna ha andra utanför sig själv att titta på, lära sig någonting av, hämta idéer och inspiration i från .
Vi behöver varandra och naturligtvis i första rummet behöver vi självklart oss själva. 
Jag avslutar här för idag med lite bilder från min vecka
 
 jag har ju även äran att presentera min nyinflyttade mårbacka/pelargon!! 
Fick henne av min fina Anna Bruhn som kom förbi igår och åt kvällsmat med mig. Jag gjorde bakpotatis med skagenröra, riktigt gott faktiskt och hon hade med sig en mårbacka! 
Bästa livsmetaforen ju!! 
Kram för idag, nu blir det städ, röjj och laddning för ny vecka 
/Caztis 
 
Halloj i solen! 
Ja idag blir det nog lite blandgodis här på bloggen, men det är ju goadt också så jag starar väl upp med 
 en egobild, Rececca tog den igårkväll när hon va hemma.så mysigt vi hade det....
Först möttes vi upp på stan och handlade lite och tog en fika. 
Sen åkte vi hemåt och lagade tacos och pratade runt bordet,vi alla va hemma förutom våran goa Jennifer som vi ska hämta i Göteborg i morron Thomas och jag. 
Jag fick även mitt sommarslitna hår klippt och det bästa...mina kaosögonbryn fick sig en boost, hm! Har lovat att inte röra dom men när de börjar likna mc Donalds M:et så får jag frispel. Nu är de fixade i allafall. 
Lite gos med buskissen hann hon såklart med också❤️
Älskar de där stunderna när jag är med barnen var och en för sig själva eller tillsammans allihop. 
Det är ju inte så ofta längre att vi är tillsamans alla då vi har olika tider, ledighet och inplanerade saker. Desto mysigare när man ses. Mina barn är de allra närmsta i mitt liv. Vi har gått igenom många saker i både glädje och smärta. Min "mission" som mamma har alltid varit att vara äkta, ärlig och prata öppet med barnen o då utefter deras åldrar och mognad, på deras språk helt enkelt. Att skapa trygghet och tillit innebär enligt mitt sätt att förhålla mig.Att kunna vara en vuxen person med känslan och tanken utifrån barnens perspektiv, med förståelse och ett sätt som är äkta. Vara sig själv.Närvarande när man väl har och tar tiden med dom.
Som vuxen ska jag kunna ha fel, be om ursäkt och låta barnens frågor vara ok och även besvaras utifrån ett sätt som barn förstår. 
Har jag då alltid kunnat detta själv? Vara sån som jag numera är I relation till mina egna och andras barn? 
Verkligen inte och jag menar inte heller att man ska behöva leva upp till nån viss norm , det kan ju se uppspaltat ut med fina ord,men det är jag inte alls ute efter. Jag har inte alltid haft mig själv som en trygghet i den bemärkelsen att min självkänsla OCH mitt självförtroende har varit i botten helt. 
Min resa hit har varit allt från apjobbig, härlig, smärtsam  och fylld av ångest MEN under hela min resa har jag haft som ledsagare att alltid vara så äkta och nära mina barn som jag kan. 
Idag är de 20, 18 & 12 år (å herregud hur gammal är jag inte då! ) vår relation till varann är blandad av allt som en relation kan och de vet att jag aldrig ger upp i saker och alltid står kvar. Vad de ger mig kan jag knappt beskriva för bättre livscoacher, boostare, barn och vänner kan en mamma inte ha, och det bästa är att de är ärliga om de ser el tycker att jag resonerar el bara är fel så säger dom det, eller ställer frågor i hur jag tänker. Ingen lätt match men ack så bra...jag får tillbaka det jag själv ger verkar det som, både ris och ros. Och det härligaste i den processen vi står i nu med väntan på at få ta emot någon annans barn i vår familj, som fosterbarn , det är att utrymmet finns i alla mina barns hjärtan och liv att ge en annan mammas och pappas barn samma saker och värme som de själva har för varann i sina syskonrelationer. 
Det har tagit tid och det har varit hårda turer i mitt liv att få en självkänsla och ett självförtroende och tillit till andra men när resultaten kommer i olika former som tex min relation till min egen mamma....då är det helt plötsligt slut på orden. Eller rättare sagt, dom håller på att formas i ett nästkommande inlägg, måste bara godkännas av henne först. 
Nog om djupheter nu,  Jag har ju lite fler bilder att visa då mamma och Kjell dök upp här i Örebro förra måndagen och bara fanns här....en hel vecka dessutom, det va en riktig present det kan ma säga. Att komma hem till nyatädat hus, färdiglagad mat, nyklippt gräsmatta och en kopp kaffe, bara deras värme och omtanke va så skön att komma hem till .....vi avslutade veckan såhär 
Kräftor, västerbottenpaj och vitlöksbröd!massa babbel och skratt. 
Så tacksam att få tillbaka relationen till min fantastiska mor som jag verkligen Älskar!
Just sjutton ja!! Skulle ju berätta att jag finns på instagram med ju
 
 Så besök mig där om ni har lust! 
Kram idag från/Caztis 
 
 
Ja, det undrar även jag idag, vart ska detta inlägg ska ta vägen med denna titel? 
Har ni varit med om det någongång, att livet blir lite som en transportsträcka? Och då menar inte jag de där resorna till och från arbetet eller till eller från plats till plats utan mer att det är själva förflyttandet i sig som har blivit viktig och man vill bara vidare hela tiden till nästa fast man inte är klar där man befinner sig. 
När det blir sådär så täpper ju det till hörselgångarna inåt och det blir oerhört svårt att kunna höra sina egna tankar eller behov...för det bara brusar och susar på den där "lyssnainåt" linje. Är ni med? 
Det är ju när man stannar upp och inte bara har nästa moment i skallen hela tiden som det över huvudtaget går att höra inåt. 
Stanna upp är ju också ett av de där klyschiga orden som sägs så fint men för att göra det lite mer enkelt då. 
Stanna upp:
1. Ta en paus mitt på dan en kortis, låta vissa saker rinna av en och vissa saker stanna och få plats inuti. Bara Andas lite. 
2. Rensa hjärnan genom att ta en PW eller ett pass på gymmet, genom att skriva loggbok el nåt annat fyndigt.
3. Lyssna på en bästa Ever låt som får en att komma på banan igen.
4. Träffa, eller prata med  en vän  
5. Vara ensam och tyst
6. Sjunga el spela ,kanske måla el läsa en bok. 
 
Oavsett vad du brukar göra så är det av vikt att göra någonting innan det har blivit en transportsträcka alltihop och hur tusan ska man Kunna hinna med det eller som jag ,glömska Ulla komma ihåg att pausa? 
Skaffa dig en påminnare! En riktigt bra och specialanpassad påminnare som varje dag eller innan varje riskstund där du trillar in i bruset och suset och bara springer på som en maratonlöpare. För det som händer då det blir brus och sus i en transportsträcka är detta fenomenet att kroppen sackar efter och immunförsvaret försvagas och vips så är man både magsjuk och har influensan under samma månad eller så dippar man känslomässigt och fattar ingenting om varför man är lessen eller känslig, trött på människor och allt känns tråkigt. 
Ibland pratar ju livet till oss förfulat genom olika saker eller människor , det är den förmånen som vi alla har om vi bara lyssnar. 
Det kan va ett program på tv:n, ett barn på affären , en tant på bussen eller din närmsta vän el fiende. Gränserna sätter vi endast själva och det är vi nog alla rätt så bra på tror jag. 
Vad en påminnare kan vara förutom en person? 
 Allt eller det som får din uppmärksamhet och ditt fokus.
- att skriva en loggbok varje kväll, som en resumé av dagen.
- att lyssna på den där låten som talar så till dig nu
-Promenaden 
- ceremonin du kan skapa
Det är endast vi själva som sätter gränserna och jag har en sak som jag ska använda mig av nui den situation jag står i med olika saker som jag far runt i just nu. 
Har ringt runt till VARTENDASTE blomsteraffär i Örebro för jag bara supermåste få tag i en pelargon!!
Haha ja det kan ju låta stört men det har sin anledning och helst vill jag ha en mårbacka pelargon eller en kärlekspelargon! 
Mårbacka 
Kärlekspelargon
Och det FINNS INTE EN ENDASTE ATT FÅ TAG I!!!! 
Och jag SUPERMÅSTE ha en bara, så är det för det ska bli min påminnare ! Kolla här hur den ska skötas 
 
 
Ser ni det jag ser? Livet som det är, jobb, kanske främst relationer!! Kolla och se! 
Dessutom så har ju pelargonen sina olika blomstringtider och vilar däremellan under höst och vinter då den bara samlar kraft och näring att få blomma...och där mina vänner har vi höst och vintertilliten!! Som det kan vara ibland i relationer med, man vet inte vart den nedre befinner sig riktigt, bara att det inte ser så blomstrande ut för mig kanske men tilliten och kravlösheten behövs i allafall för att det ska kunna hända nåt lite längre fram. Energi och omsorg behövs eller bara vara tid. Samma sak gällande jobb eller annan sysselsättning. Nu kommer min älskarhatarmening här : LITA TILL PROCESSEN! 
Vad står det i skötselråden att man ska göra annars,jo, rensa bort vissna blad och blommor och hallå!! Ta då bort hel stjälken, blomklasen och eller bladet. Ja det kan vara så ibland med att det är nödvändigt att rensa och skära bort vissa saker , beteenden, relationer eller saker ur sitt liv om det någonsin ska ta sig igen. Hualigen vilken grej va? 
Jag är definitivt inte en kvinna med varken sinne eller känsla för blommor men här ska odlas eller utmanas,haha 
Jag bara MÅSTE ha tag på minst 1 pelargon...ja!jag kanske ska bli den nya pelargonuppfödaren eller vad man säger, så kan jag driva upp pelargoner som jag ger bort i metaforpresent till personer som vill ha ja, som påminnare så vi alla blir bättre  att ta hand om oss själva och våra liv. 
Mer av mitt inlägg blir det inte just idag för nu blev jag så i gasen av att få tag i min första pelargon att jag ska knacka på hos en granne jag tror kan äga en och visst vore det coolt att få ta ett skott och se hur den ser ut till våren....det måste ju liksom dokumenteras också ...haha blomsterbritta in action. Jag gillar ju livsmetaforer och denna är ju som klippt och skuren i mitt liv just nu på många olika plan. 
Stor kram
/Caztis