Allt har gått väldigt fort med familjehemsplaceringen och i morgon,fredag så ska hon flytta in hos oss lilla hjärtat. 
Det är en väldigt omvälvande situation att vara med om och då kanske ännumer när det är ett såpass "stort" barn som ska lämnas över. 
När man är 3 år så har man ju koll på vem som är vem och vad som är mitt och min vardag,oavsett hur den ser ut.
Under det senaste 2 veckorna som nu gått så har vi haft möten och träffar kring allt som berör "lillan" och även träffat hennes nätverk åsså har vi förståss träffat prinsessan såklart. 
Allt blir och känns komplext på något vis och samtidigt som man blir ledsen över att det är ett faktum att barn ibland behöver annan miljö medans föräldrar får ordning på sig själva och sina situationer så är det ju så bra att kunna vara en av dom som har möjlighet att ta emot barn medans processen pågår. 
Kärleken till uppdraget att vara familjehem växer sig allt starkare trots att det också känns omskakande att vara en del av ett litet barns uppbrott och separationer Av olika slag. Det gäller att hålla koll på att när socialen beslutat saker så finns det grundliga utredningar innan besluten fattas och kan man tänka så under perioden då barnet ska vara placerat så är det lättare att se sig själv och familjen som en bra plats för barnet att vara och få lugn och ro i sin utveckling och vi kan vara en punktinsats i barnets grundtrygghet och barndom. Ge goda förutsättningar i trygghet och tillit Och lugn och ro.
Idag är det full fart att fixa iordning prinsessans rum och till min hjälp har jag bästa Carro.
Sen ikväll är det avslut och julbord med mitt arbete vilket känns både roligt och ganska så svårt, för vi är ett gäng som jobbat ihop i så många år och nu är det dax att kliva ur och gå vidare. Jag kommer att vara tjänstledig under ca 2 månader och sen så kommer jag att börja jobba igen fast på en annan arbetsplats än min älskade sagogården. Det tänker jag inte skriva om nu idag för det är lite laddat i mig fast att det är mitt eget beslut. Kommer ni ihåg att jag skrev om "the golden year"och" the outcome of the golden year"? 
DÄR BEFINNER JAG MIG NU och har gjort de senaste 3 veckorna nu....jag har ju haft nästan ett helt år av stora förändringar och rensat så in i bomben vilket har öppnat upp för just det som händer nu. 
Jag mår så bra och känner en sån glädje och ro inuti mitt i alla beslut och förändringar. Livet har tagit en annan väg och jag älskar den vägen. 
Idag är det som att jag står i en ny början och i ett slags avslut....konstigt och det ska bli så kul att träffa dessa sökningar igen - mitt jobb!! 
Innan jag avslutar för att fixa lillans rum så vill jag ge en stor eloge vill till våra sjukt fantastiska handläggare som varit och är ett så stort stöd för oss. De lyfter, möter upp, berättar, leder och står bredvid oss i detta. De finns för oss att ställa alla frågor, ta emot våra känslor och ser till att processen sköts på ett bra sätt. 
stor kram idag/ Marie 
Är det inte märkligt hur en del saker i livet ter sig(el vad man säger) såhär är det oftast för mig i olika processer( och JA!jag vet att jag tjatar om processer)
Först händer absolut ingenting och sen tar det fart över nästan en sekund och så har det varit i just detta och NU har det tagit fart och det med råge , Sååå fantastiskt härligt,spännande och stort ansvar.
Vi ska bli familjehem och hennes överflytt till oss sker om 1 vecka och vi har inte en pinal el nåt i barnväg här hemma! Lite bråttom att inreda ett rum nu åt prinsessan men det är ju den roliga biten i allt. 
Just nu, veckan som gått och nästa vecka så är det mycket möten och träffar med både våra handläggare , barnets handläggare, hennes föräldrar och andra i nätverket och massor av information och förberedelser. 
Denna resa kommer jag att dela med mig av så mycket jag kan och i den mån  jag får. Ska kolla med handläggarna i dag. Nu sitter vi i bilen och ska åka iväg för att träffa lillans föräldrar så dom får en bild av oss och vart deras tjej ska bo för en tid framöver. 

Haha , mannen har fokus på vägen när jag tvingar honom att vara med på bild. 
Kram från 
/Caztis 
I know! jag har varit helt urusel på att blogga sista tiden...ja, tro inte att jag inte har velat blogga för guuuuu' vad det har kliat i fingrarna!
Bara det att två speciella veckor bakåt i tiden har varit turbulenta och aningen mentalt krävande och vissa saker kan man inte alltid skriva om i just stunden som saker sker av integritetsskäl men tro mig, jag KOMMER att skriva när allt lugnat sig lite.
MEN det är ju lååångt ifrån ALLT som är just nu- vardagen och dagarna är mer än snabba att rulla på och i helgen som var så kom mina bästa fantastiska föräldrar upp från Göteborg på besök hos oss och Gissa om Jonathan blev glad när han fick en fotbollsfanatiker (Morfar) som sällskap då Thomas  skulle jobba natt! Vi hade så bra dagar och det är ju så himla skönt och underbart att ens KUNNA skriva och säga det men min relation till mamma är numera som jag drömde om under min uppväxt då allt såg helt annorlunda ut. Jag är så stolt över min mamma som tagit sig ur missbruk och destruktiva relationer. Vet att hon burit och kanske även nu bär skuldkänslor och sorg över hur allt såg ut och att hon i dåläget inte hade förmågan att  ta sig upp och ur.....men hon gjorde det och vår relation har bara vuxit under senaste åren nåt så makalöst att nu skulle det vara en fröjd att få stå inför en massa människor och berätta, föreläsa om min och mammas resa. Ja, nu börjar mitt förråd av föreläsningsmaterial växa så pass att jag kanske skulle ta mig själv på allvar och marknadsföra mig för att få ge och dela med av det som kan bli till andras styrka och hopp, tro och läkning. Eller bara till ren inspiraion....
Här är min mamma och jag i somras, detta fanns inte på världskartan för bara några år sedan
Mamma, min mamma, jag älskar dig så högt.
Vår historia ÄR verkligen fantastisk för den handlar om så mycket mer än min uppväxt och hennes problematik, det finns resor i resan som jag inte kan skriva om nu, den kommer senare el kanske i föreläsningen *blink*.
Nu över till veckans bilder, samlade ihop lite av veckan och även från dopet och den underbara lilla familjen. Fantastiskt priviligierat att få sjunga på ett barndop faktiskt. Så glad för det.
la även in lite av veckan och när mamma och bästa Kjell va här, grillen användes igen vilket är nästan godare än sommargrillningen, kanske för att man då grillar allt och hela tiden, nu är det ju mer och högre mysfaktor när det ska grillas i ur och skur. Gott i alla fall!!
Vill knyta ihop detta inlägg genom att också nämna det faktum utan Kjell, mammas älskade man så hade mammas resa kanske inte slutat på samma vis, han är en fantastisk person som jag från början inte trodde på ett dugg på grund av alla svek och andra dåliga erfarenheter, men han visade mig ,mamma och min syster Pia att han är av en annan kaliber än alla asholes(ja jag vet inte vad jag ska säga) han var och är just exakt den personen som mamma behövde för at kunna jobba sig upp och bli en hel person. Han har vunnit hela mitt hjärta och han är min familj.
Avslutar här vid köksbordet med ett leende och ett hjärta som är så tacksamt att just JAG är en av dom som fått vara med om detta ...jag ser min egen tid och mitt eget liv som en resurs och redskap att ge vidare till de barn och vuxna som kanske inte får uppleva detta i sina biologfamiljer. Jag ser inte på familjen som blodsband utan familjekänslan och samhörigheten ,tilliten kan man ha som jag också har till det jag kallar min stjärnfamilj, de personer som jag mött i olika tidpunkter under mitt liv som har betytt och betyder så mycket för mig  .jag tror att våra vägar kan korsas av personer som bara sätter sitt footprint i själen och där har de sin plats. jag vill vara en person som ger det som jag fått och ännumer till de jag möter under mitt liv. Några kanske jag bara möter ett par timmar, en stund och vissa stannar för en period och en del för alltid. Med den bakgrunden och det livet jag haft i trauma och svårigheter så kan jag inte bara leva här hemma i min vrå och vara tacksam över at jag är ett maskrosbarn,en trygg person med massa erfarenheter som kan vara redskap och till glädje för andra ....jag måste helt enkelt få dela med mig ,thats it bara! and I love it!
Kram från mig/ Caztis