Jahapp! Då står jag just där i livet där mycket förändringar sker på en och samma gång, roligt och ovant är det jag kan säga.
I veckan har vi firat våran älskade Jennifer som fyllde 18 år! Helt otroligt att denna lilla unge nu har kommit dithän och hon är ju våran äventyrare som har grejjer på gång hela tiden. Tacksam och stolt att vara hennes mamma.
Så är det full fart här hemma nu när Jonathans rum ska tapetseras i veckan och på söndag så fyller killen 12 år!! Och det vill han fira genom att spela äventyrsgolf på Gustavsvik med familjen, åsså go mat och fika förstås.
Han är sjuk nu med feber och ont i halsen så mamma muu är hemma med honom nu idag och imorron blir det halsprov på vcentralen.
Jaha så har vi då den stora förändringen som är lite mer omtumlande än jag trott... På måndag så ska Rebecca flytta hemifrån till staaaan!!! Aaaaa , ja det ÄR roligt för henne och livet ska vara så,jag vet och ja, jag ÄR glad jag med.
Men det är en stor omställning för mig som alltid alltid har haft henne jämt hos mig. Ovant och tufft för pysselmamman att inte ha henne runt mig, det blir ju liksom inte alls att vi kommer att ses på samma vis som nu.
Har fetaste separationsångesten här och det märks - jag pussar och kramar henne mer än hon vill. Ojoj, hur ska det bli för mamma Marie med en mindre i huset och Jennifer som alltid har saker på "G" och ibland bara är hemma och mellanlandar!! Nog är det en förändring på många plan allt och om 2 veckor kommer socialen på hembesök och vidare intervjuer för utredning av att vi ska bli fosterfamilj/familjehem, pirrigt och spännande resa detta för oss alla.
Det är förändringar på mitt jobb också plus att när telefonen ringer och de behöver ett hem åt en liten kille eller tjej så blir jag tjänstledig mellan 6 månader till 1 år så det gäller att hänga med nu i svängarna och glädjas åt nuet och att få vara med i allt härligt som är och komma skall, för hur det än kan kännas och hur skitigt det kan vara så blir det ju till det som det ska bli på nåt vis.
Tacksam att vara jag och att ha den familjen jag har med en superman till man och barn som är så storhjärtade och omtänksamma, stöttande och driftiga alla 3 på sina olika vis.
De firade mig igår på mors dag och hadeallihop varsin present till mig. Ett halsband av Rebecca, en biobiljetter från Jennifer till mig och henne att gå på tillsammans, ett presentkort på kicks från Jonathan till en parfym jag sparar till och min man hade köpt en berlock av en delfin i silver.... Jag blev så rörd av deras omtanke om mig.
Så trots många stora svåra och härliga förändringar så vet jag vilka jag har som alltid är med mig och jag dom under livets olika skeden. Både i glädje,tok,sorg och svårigheter. Min familj äger och jag har ju en familj till och det är ju mina stjärnor som tillsammans bildar en stjärnfamilj... De där trogna vännerna som på olika vis står kvar och är där fast man inte kanske ses eller hörs på flera månader, el de som jag har kontakt med varje dag.
Nä nu är det dax att ta ur slangen ur poolen. Ja vi satte upp poolen igår innan morsdagsfikat som fick bli en bärpaj och vaniljsås. Febriga Jonathan hjälpte tappert till men sjönk sedan ihop som en disktrasa i soffan.
Ska förresten dra på en kopp kaffe nu och ta lite paj, Jonathan kan få glass (paj är inte hans grej direkt)
Lite bilder från helgen och på Jonathans rum som tapetseraren lämnat för dagen med nedrivna tapeter . Vi bor i ett mindre kaos nu och så blir det ett tag framöver då vi ska tapetsera rum för rum under en halvårsperiod eller vad det blir. Faktiskt kul med projekt så varför ha bråttom, det är ju inte målet som är målet utan snarare resan som är målet!! Nu reser vi- yiiiiha , jättekul(som Maria Montazami skulle sagt)
Kram för idag:
Caztis

Halloj igen!
Helgen är alldeles snart över och en ny vecka tar vid.
Jag är inne i en period där jag funderar mycket över och kliver i och ur olika saker ....av den enkla anledningen att jag är trött på att lägga min energi och tanke på saker som inte ger någonting eller väldans lite tillbaka.
Vi alla har olika saker som ger oss någonting och mitt behov i livet över lag är att få vara med, vara en del av att lägga  grunden , kärleken ,tilliten, tryggheten i barns liv...stärka deras självförtroende och självkänsla.
Vara ett språkrör till vuxna på olika sätt och det växer allt starkare och starkare inuti mig.  
Det finns så mycket som vill pocka på uppmärksamheten och flytta fokus till saker som också är viktiga men som bara leder till att jag inte ÄR eller lever som jag vill i detta med barnen, och då menar jag inte mina egna barn utan de barnen som jag arbetar med på förskolan som jag ju jobbar med på dagarna. Jag menar också de barnen som vi inte kanske ser eller som gömmer sig för vuxenvärlden av olika anledningar.
Ett språkrör för dessa barn på olika sätt.
jag är ju egentligen en riktig skrivare och önskar att jag kommer att hitta ett forum där jag kan få varaen länk från barnen till vuxna i mitt skrivande.
Ja, ni som läst min blogg tidigare vet ju också att vi som familj ska gå in som fosterfamilj snart och vi väntar på att detta lilla barn ska flytta hem till oss....och det ska bli så fantastiskt att bara få slösa kärlek , bygga tillit och ge tiden till att en liten person ska få en bas, en grund att leva på genom livet.
Det är en stor omställning för mig som är en sådan projektbritta att ta tjänstledigt från mitt jobb som jag ju också brinner för att driva framåt och vidare. Att fokusera på detta uppdrag och ge allt så barnet landar rätt hos oss i vår familj.
Alla i familjen är ett stort stöd och ser fram emot att kliva in i detta uppdrag. DET är en fantastisk känsla det!!
Men detta med energispar är ett tema som jag ger mycket utrymme nu för det är ju som jag skrivit tidigare, timmarna som vi får per dygn skapar vi själva och väljer hur vi ska förvalta och ge av till oss själva och till andra.
Det vi alla kan vara säkra på , det är just detta att vi inte har något endaste löfte om att morgondagen ens finns tillgänglig .Med det menar inte jag att skapa rädsla utan snarare en motivation till att göra det vi vill göra, skapa ett liv som är av värde. 
Nåja jag avslutar just det skrivet nu ....igår vr Jonathan och jag en sväng in till stan för att bara vara tillsammans lite. Jonathan fick välja och han valde att vi skulle äta på pizzaplaneten vilket va ett kanonbeslut då deras pizza är mer än god!!
 
Nöjd kille kan man säga
 
Busunge....efter maten så tog vi en tur in på spelbutikerna där Jonathan synade alla spel på hyllorna men valde att inte köpa något, han fyller ju snart år så då kan man väl räkna med att ett spel finnsmed på önskelistan.
Vi åkte sedan hem och tog myskväll, hyrde "Hungergames" ,en superbra film.
Det var ju bara vi hemma igår så det blev en riktig mamma son dag och det va längesedan så det kändes såååååå härligt.
Idag har det varit full rusch då vi städat, handlat och tvättat hela dagen inför en ny vecka.
Jag har gjort ett weheartit kollage till inspiration och nu ska jag ta en PW för att rensa skallen lite och bara njuta. Imorron ska jag till naprapaten och knäcka rätt nacken och ryggen, behövs kan jag säga för guuuud va ont jag har idag, det har liksom låst sig på nåt vis.
 
 
Älskar bilder...håll med om att man blir glad?!
Dax att knyta på skorna och gå ut.
Kramen från: Caztis