Vaknade i morse med flera olika meningar som fullständigt sög tag inuti och ville ut.  
Då jag rent praktiskt inte har möjligheten att skriva så som jag önskar ,både i tid men kanske främst att jag inte har en plats, så får det ju bli "småduttar" lite då och då, men denna dagen har verkligen fått lov att gå i skrivandets anda på olika sätt både med och utan "duttar".
Trodde jag va klar  för dagen då jag återigen tagit mig själv på allvar att skriva på min bok som hela tiden verkar ta ny form men icke, det bara fortsatte.
Trodde jag va klar efter att jag skrivit i den vackra lilla boken jag nyss fick o som alltid är med mig , i min handväska, vid min säng, i lådan i köket, tillochmed på toa, utifall att det vill komma nåt som vill ut.
Eller i den där lilla svarta som inte alls är svart utan fylld av tankar och inspirerande inlägg som jag tror skulle kunna passa i en tidning , en spalt! 
Trodde jag va färdigskriven när jag satte den sista punkten för dagen,enligt mig, i boken, där mina mer egna reflektioner tar form men inte ens då för där tog allt fart och nu sitter jag här med ett blogginlägg fast att jag inte bloggar längre, men saker verkar ta ny form över lag just nu,så varför inte bara följa med?
 Vad jag önskar förmedla Här&Nu till er som läser, är det som är mitt eget "tema" i livet just nu, det där som har varit så PÅ sedan 1 år tillbaka men nu börjar det integreras och ta mer form på nåt vis. Kanske därför jag vill dela här, både för att kanske kunna ge någon av er längtan, lusten , motivationen eller kanske en tro på att det är just Din tur nu...
Ta dig själv på allvar,det som är Du, det som du Längtar efter.
Kanske i din egen personlighet, egenskaper eller annat du gömt, glömt eller saknar.
Ta ditt liv på allvar! Det du kanske vill upptäcka eller göra.
 Vi har inte tiden framför oss, det är väl inte så svårt att se för någon av oss men likväl svårt att ta hand om och ta på allvar. Vi är alltför vana att leva på och vardagen tar ständigt med oss på sina både härliga,lite tyngre och praktiska göromål,plikterna.
Jag vet, tro mig! Se gärna på mig och ha mig som ett exempel på att man kan drömma och önska, vilja göra saker som själen och hjärtat fullständigt bara vill göra eller känna och  Ändå så får alldeles för mycket rädslor, om och men ta över,ta mig bort ifrån det som jag bara vill vara i och leva ut.
Det som är fantastiskt mitt i detta virrvarr,det är att Ju helare som människa jag blir, ju mindre skal jag behöver bära runt mig, skydd och försvar , desto Mer öppnar sig längtan och det självklara i att bara kliva  utanför den där förbaskade boxen, kliva ut och ta mig själv på allvar utan att vika av med blicken, utan att försvara saker som kanske känns osäkra  eller  tillochmed tvivelaktiga.Nuförtiden så gör det ingenting att jag bjuder på mig själv och ger ut av både styrkor och "svagheter".(kan ju ha med åldern att göra,hihi)
Pratar jag  i gåtor nu kanske,jag ler vid skärmen och känner mig  lyckligt lottad som kan sitta just här och nu  i den känslan  av frihet  att  kunna sätta ord på det  mesta.skönt!
Jag är inne i ett "flow" som tar med mig  oavsett jag  är redo eller ej, det  tar mig med utanför min egen trygghetsbox och jag kan verkligen inte värja mig  från att  ta stegen, ett efter  ett  i takt  med orden som jag  hör varje dag sedan Jennifer flyttat till London. 
Jag är KLAR men inte REDO! Med det vill jag avsluta inlägget.
Många gånger kan vi  känna ända inifrån och ut att vi är SÅ klara med situationer, beteenden, platser, jobb eller  relationer. Man  kan  vara så klar att det känns som att man står inklämd mot hörnet  i väggen och  oavsett den  känslan så är vi inte Redo iallafall och det är just DÄR som det  heter " JUST  DO IT" ,"OUT OF THE BOX " raring! kliv ut  i allafall, för annars så blir  syret först  lite sotat i  dina lungor för att mer och mer sota  ner tills du och  jag ger upp och inte orkar hålla upp vår egen längtan, lust och passion till saker i livet. 
Visst är det väl så att allt har sin tid? fast, näää, inte alls i just det där läget där det är dax. 
Som jag har hållit på i alla år med saker som jag lagt ner för att jag  inte trott att just jag  kan el har nåt  att tillföra.Det finns ju så många andra som gör samma saker som jag vill, men hallå!! skitsamma känner jag nu...jag vill göra det i allafall!! Det är ju jag och vad vill jag ge mina barn? vad vill jag ge de som rör sig nära mig varje dag och som finns med i mitt liv på olika vis eller  vad vill jag förmedla till de jag ännu inte mött eller de jag möter i morgon?? jo, jag vill skänka rättigheten att kliva fram , våga göra det  som skulle vara så härligt att vara eller leva o kanske göra.
Jag har varit  en oerhört trasig människa på grund av vad livet gav o satt mig i vilket kan låta  hårt men  det fina med allt är att under de senaste 10 åren har jag tagit alla tillfällen jag mäktat med och kunnat, alla tillfällen att utvecklas och bli hel och det har varit den mest fantastiska resa jag gjort.Och kanske är det just det som är grejjen, som en vän sa häromdagen, att det är själva resan som Är målet? ja, för mig är resan målet och när jag nu står vid målet på flera områden så känner jag att det är dax att våga ta nya kliv nu...starta en ny resa som kan få vara målet.
Vet att jag nyss skrev att jag ska avsluta, inte så bra på det just nu...vill ju bara skriva!  Innan jag avslutar nu så vill jag säga att
Ingen ska behöva ha varit med om det jag har, men Jag är den som står lycklig i att har erfarit allt det jag har, för om ni bara visste vad det gett mig tillbaka och vad jag har mycket tacksamhet, längtan ,Nyfikenhet, livslust och kärlek inuti som bara vill ut och fram, varje dag.
Med detta inlägg vill jag hälsa er välkomna att inom bara ett  par veckor länka in på min hemsida som är klar!!
 
 
I kärlek 
Marie
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Har funderat på det här med min blogg ett tag nu och har bestämt mig för att sluta blogga, iallafall för en period.
Jag ÄLSKAR att skriva och dela mina tankar men har senaste tiden gått in i en annan process av "The Diamond year" där jag håller på att skapa saker som är JAG och där jag ska få ett utlopp för det jag gör och är. 
Som ni vet så är jag ju lite av en Pippi Långstrump och känner oftast att jag inte ger mig själv ett utlopp för allt som är jag och då menar jag i mitt arbete som i sin tur påverkar mitt privata liv. 
Sedan prinsessan kom och vi blev familjehem så ser jag på livet och dagarna på ett lite annat sätt än tidigare och jag för min del är ju en person som behöver göra saker som känns och är meningsfulla. 
Jag ska lägga krutet på att starta upp mitt eget och jobba med att coacha individer och grupper, föreläsa i den mån jag kan och sätta upp inspirationsdagar/kvällar och helger mm. Arbeta med ledarskap mm. 
Men för att komma dit behöver jag avsluta lite saker som tar mysig och härlig tid men som också tar tiden från det jag vill kunna skapa och bygga upp. 
Mitt mål just nu är att ge mig själv en plats där jag kan få ge och göra sånt som inte ryms inom mina arbeten inom kommunen.
Behöver lägga fokus på vilken form som skulle vara den bästa för mig. 
Jag behöver skapa en plats för att få utlopp att ge och vara allt som jag är. Jag har ju instagram för er som vill kika in där, @mariecaztis heter jag , välkommen. 
Min hemsida kommer jag att fixa klart och sedan lägga ut adressen på min facebooksida. 
Det känns ju alltid lite sorgligt att avsluta saker, men å andra sidan så har allt sin tid och om man bara håller fast vid allt så lär det ju knappast hända nåt roligare än det man har. Att släppa är ju också ett sätt att ge sig själv utrymme för annat som kanske är nödvändigt. 
Jag skulle så gärna vilja skriva krönikor eller vara gästskrivare på andras bloggar eller tidningar. Vem vet? 
En sak som jag vill skicka med er som läser min blogg: 
Se till att alltid alltid vara trogen din egen kärna, altså dig själv....gör det som samspelar och känns rätt i hela dig själv. 
Släpp personer, relationer, situationer som inte ger tillbaka utan bara dränerar och tar din energi, ditt humör och dina känslor åt fel håll. 
Det är ingen lätt resa att leva så men det är så värt det i längden. 
Att göra och vara som man tror att andra vill ha en ...nä det suger bara och man blir mest besviken. 
Jag finns numera som din personliga coach att anlita.kanske gästskriva på din blogg eller för andra önskemål inom den personliga utvecklingen och egoboostningen! 
Maila mig gärna och hör av dig
Ses på fb och instagram om inte annat. Och vem vet...om det kliar för mycket i fingrarna så kanske jag är tillbaka snabbare än tänkt här igen. 
Kram o massa kärlek från mig 



Då har det snart gått en vecka sedan jag och Anna va på PRISCILLA !
och ända sedan vi såg denna helt fantastiska musikal så har jag varit the queen of life helt enkelt!!haha
Spara inte på Glittret! spara inte på livsglädjen, på kärleken, på vardagsglädjen och framförallt
STAY FABULOUS!!
Så mycket roligare och lättare allt blir om man försöker se saker ur fler perspektiv än bara ett endaste...och då särekilt när allt känns svårt och grått. Ta hjälp av de du har runt dig eller bara genom härliga upplevelser, eller enklaste är att öppna upp och se vad det finns runt dig som du blir lättare i hjärtat av...kanske en låt, en film, en parfym, barnen, mannen, kvinnan eller ditt jobb? you name it!
Mitt nya tema i livet är just att påminna mig om att STAY FABULOUS!! att lva och vara så fantastisk man bara kan, såsagolik, obeskrivlig, fantastisk, fabulös man bara kan...asså DET är väl en skön känsla att ha med sig den mitt i kampen, mitt i sjukdom, mitt i jobbigheter...för ingen kan ju ta ifrån varken mig eller dig en bra känsla för DÄR kan vi ju styra på bäst vi vill med lite träning såklart. Jag har varit mäkta störd i att inte kunna styra el bestämma över mina känslor...men gissa om jag tränat och kan numera styra och bestämma över mina egna känslor väldigt bra! klart att jag i brist på sömn och annan obalans faller offer emellanåt men de går att räkna på min ena hand faktiskt.
Nåja !
Anna min Anna och jag åkte på lördag fm till stora staden och bara njöt av det fina vädret och storstadslivet.
Innan Priscilla startade så åt vi på ett så mysigt och fint ställe där de severade Thaimat...mmmmm och jag provada ALLT jag inte testat eller tror att jag gillar...haha ja när man ska göra såhär roliga saker så öppnas sinnet för att våga göra och testa nya grejjer så jag åt både bläckfisk, blåmusslor och detta som jag ska lära mig gilla
Sushi...usch har jag känt tidigare när jag ätit det men Rebecca har berättat för mig att sushi kan man lära sig att tycka om och tillochmed älska så det va dax igen att testa och faktum är att det va riktigt gott denna gången faaaaast inte med det där gröna wasabiuuuuuuuuusch,ryser av det där men soya är ju gott!
Jag va som en liten unge innan föreställningen och hade världens adrenalinkick av att bara stå där på Göta Lejon och skåda över folkhavet och att blingbling....
Man fick ju inte ta bilder eller filma förrän under avslutet och det va inte helt enkelt att få så bra bilder fast att vi satt på 12 raden!
 
suddigt men heeeeeelt underbart!
I mitt nästa liv ska jag satsa på att bli musikalartist för wooooow vilket yrke...och från Nu så ska jag försöka boka in så många musikaler det bara går! älskar det!
Det gäller att vara flexibel när man är anställd av kommunen både i förskolan och inom socialtjänsten. Jag är inte på plats på mitt nya jobb än utan startar upp i maj på 50%. Jag har och kommer vara med på viktiga planeringar och möten inför uppstart och senast va jag med på en Apt och jag känner mig mer än välkommen på min nya arbetsplats.
Här hemma jobbar vi på med att bygga upp en trygghet och skapa tillit.
Det är en otrolig förmån att få göra detta och man lär sig ännumer om sig själv och att hitta små nya redskap att använda i olika situationer.
Det gäller att ha en bra kommunikation med alla i familjen för att kunna ge ett barn "utifrån" chansen att kunna känna sig som EN DEL av familjen för det kan ju omöjligt vara enkelt att vara liten och bara fixa allt galant, det ÄR svårt och tufft för ett litet eller stort barn att byta miljö även fast miljön är bättre för man är van med det man har i sitt eget liv.
När jag var barn och utsatt så visste jag inget annat och mådde inte bra MEN faktum är att när jag hamnade i trygghet i livet som vuxen och mötte tilliten och tryggheten...det var DÅ som mitt inre typ kollapsade och jag blev sårad av all insikt och nya upplevelser. Trygghet kärlek och tillit ÄR fantastiskt att äntligen äga i livet men ovetsakapen va till en viss del en fin vän för i ovetskapen så fanns inte alla sår så tydligt utan då levde jag i skyddet. När kärleken och tilliten kom så vaknade ju allt upp inuti och då kom insikten och känslorna kring det jag saknat och jag förstog vad jag varit utsatt för.
Mina egna erfarenheter i samspel med bearbetning, utbildningar och hårt arbete har ju lett till att de redskap jag nu har och det liv med självförtroende och god självkänsla kan ge vidare till lillan som är placerad hos oss.
Hon ska få detta tidigt i sitt liv och förhoppningsvis kunna bygga både trygghet och tillit under den tiden som vi har henne hos oss.
Detta är en fantastisk resa att få dela med henne och både vi och hon gör det så bra vi bara kan. Det viktigaste är att hela tiden vara äkta och ärlig i relationen. Ha roligt och skratta tillsammans i en blandad kompott av konflikter och stök. Tillsammans blir vi till och även starka.
Mitt eget företagande växer samtidigt som vi gått in i detta uppdrag och jag känner att min längtan att föreläsa växer allt mer så snart är det väl dags att skapa en föreläsning som kan inspirera och ge andra en skön input i sina liv, sin vardag och även i sina jobb.
Allt måste tydligen gå i rätt ordning bara och fram tills det steget tas så kommer jag att vara HÄR och
bara vara FABULOUS!!
/Caztis